Saturday, December 15, 2007

Att strida mot ljuset och säga att det är gott.


Säga vad man vill om datorvärlden, men trots att många företag vill skrälla och synas så är den ändå ganska trygg. Microsoft har ännu en patchtisdag och rättar några av veckans alla hål, MMORPG:er växer så de knakar, Linux strävar troget på och några stycken står vid sidan av och är avundsjuka. Så händer ändå de där sakerna som får en att tappa perspektiven. Idag offentliggjorde Google att de, efter många års kramande av Wikipedia, ska lansera den egna siten Knol. Namnet ska komma från knowledge och innehållet ska komma från "experter" inom sina omdråden. För att ytterligare locka folk från Wikipedia så ska skribenterna tydligt kunna synas med sina namn och framför allt kunna välja att få reklampengar från reklam som visas i samband med artiklar.

En satsning som den här kommer säkert få både mediafokus och i slutändan skribenter. Google missar dock en av de viktigaste drivkrafterna bakom Wikipedia - att alla kan vara med och bidra. I flera år har hundra tusentals personer skrivit innehåll bara för nöjet och känslan av att vara med och bidra till något gemenskamt gott. I de fall som en allt för stor vilja lett till faktafel så har dessa rättats inom några minuter av andra. Allt detta har fungerat utan försök till ekonomisk förtjänst. Det Google helt missar är denna kollektiva korrektion - möjligheten att tro på något så länge alla har möjlighet att korrigera fel. Google kommer lita på skribenter, personer som avlönas med hjälp av annonspengar. Detta är inte långt ifrån systemet med Nordstedts uppslagsbok, Focus och Bonniers lexikon. Det innebär förmodligen vettiga artiklar, men det är köpta texter med i huvudsak en persons och ett företags sanning.

Gissningsvis kommer ingen finna vinning i att rätta en artikel som andra tjänar pengar på och ingen kommer bry sig om att skriva de där små härliga artiklarna som knappt aldrig hittas. Men än så länge finns Wikipedia och jag vet att om jag skriver något om glassmärket som bara skymtar förbi på vimplar utanför lokalen från TV-serien Tårtan från 70-talet så kommer det förr eller senare glädja någon. Mitt vetande fastnar där och någon kan ta vid. Jag blir inte rik, det löser inte någons problem, men det gör kanske någons dag lite ljusare. Konstigt att ett i övrigt ganska smart företag som Google väljer att strida mot detta.