Igår gjorde jag åter misstaget att se en svensk dussinactionfilm. Det var ännu en film i Beck-serien, en av alla massproducerade polisserier. Det var åter en film med ganska korkade poliser, växelvis inne på polisstationen - som numera alltid verkar finnas i någon sorts högteknologiskt parkeringshus med stora platt-TV-apparater på väggarna - och växelvis satt i bilen på väg mot någon att fråga ut.
Efteråt förbannade jag mig ännu en gång, över att jag då och då blir naiv och tror att svensk actionfilm ska vara i alla fall lite mer raffinerad än den amerikanska dynga som pressas hit av Hollywood. När jag tänker mer på det så är det nog tyvärr tvärt om. Själva handlingen är oftast lika banalt dålig oavsett ursprungsland, men på en punkt är de amerikanska filmmakarna lite mer finkänsliga - nämligen otyget med produktplacering.
Produktplacering finns i så gott som alla filmer numera och det är okej och kanske rent av lite underhållande om det görs bra och med glimten i ögat. Det är okej att James Bond får någon rolig leksak som inte bara går att ringa med, utan också kan styra bilar och döda skurkar. Men svenska filmmakare verkar inte förstå gränserna och vikten av måttlighet. De verkar inte förstå att det blir både löjligt och overkligt när ett märke får för stor dominans i filmen.
I Beck-filmen jag såg igår körde väldigt många Toyotas lyxmärke Lexus, oavsett om det var skurk eller polis. Just detta kan också ses i exempelvis Livvakterna och Den tredje vågen. Lexus har i Sverige en marknadsandel på 0.39% och prisbilden är rimligen betydligt över genomsnittlig köpkraft för i alla fall poliserna. Med det i tankarna känns det lite overkligt att så gott som samtliga kör märket. Sony Ericsson har i Sverige större marknadsandel för sina telefoner än Toyota har med Lexus, men även här känns något fel när alla i svenska filmer använder märket. Och även om Polisen rimligen kan ha koncernpolicy att använda just det märket så känns det overkligt att poliser gång på gång hittar allt listigare sätt att använda mobilkamera och andra funktioner för att få grepp om skurkarna. Till detta kommer mobilsystemet stora osäkerhet. Är det troligt att poliser eller skurkar använder det så öppet för känsliga operationer?
Kanske har producenterna till de massproducerade actionserierna inte tillräckligt stor kärlek till filmen och sitt yrke för att tänka på sådant här, men för min del blir slutresultatet ungefär lika overkligt som Kalle och chokladfabriken. Skillnaden är att det ändå går att gilla den sistnämnda.
