En fick vända tillbaka, två kom hem.

Det kostar 350 kronor att glömma sin kostym.

När jag klockan 06:20 i morse travade ut ur min lägenhet så var jag alls inte vaken. Klockan 05 är en mycket bättre tid att lägga sig på än att stiga upp vid. När jag tog tag i min packning så konstaterade jag glatt överraskad hur lätt min den var. Den ska med till två julfiranden i Sverige, ett nyårsfirande i Dresden och några dagars mellanlandning i Berlin, så det var mycket skönt att jag lyckats begränsa mig för en gångs skull!

Nöjd klafsade jag de hundra meterna till busshållplatsen och njöt av början på några dagars ledighet och resande. Det var först på bussen som verkligheten jagade ikapp mig. Insikten var brutal. Nyårskostymen var kvar hemma. Arg på mig själv svalde jag ändå insikten och bet ihop fram till stationen. Då inser jag att jag också har glömt mitt riktiga Mecenatkort, som jag behöver för att få studentrabatten på SJ:s tåg. Det kort jag hade med mig var gammalt, utan den lilla löjliga rabattsymbolen. Med insikten om allt strul som skulle kunna uppstå, så ringde jag förtvivlat SJ. Jag insåg hur hopplöst det troligen var att få till ett tågbyte två dagar innan jul. Det var inte ens meningen att försöka bli religiös och börja be till övre makter - chanserna var ändå för små. Som en bra början så fick jag tag på en biljettförsäljare som ännu inte drabbats av julstress och helgnonchalans. Min biljett gick att boka av, trots att det bara var 11 minuter till avgång. Dessutom fanns det en plats på nästa tåg, som gick exakt en timme senare, om än bara med förstaklassplatser kvar. Jag accepterade överlycklig och lättad alla förlorade bokningsavgifter och alla pålägg. Det blev 350 kronor extra, ett överkomligt pris för dumhet.

När man åker en extra tur och retur mellan hemmet och resecentrum så hinner man förakta sig sjäv rätt mycket. Det måste ha synts, för jag fick intrycket av att folk såg lite skrämda ut när jag ångade fram. Fast det kanske bara var mitt självförakt som färgade vardagstristessen.

Tack och lov löste sig allt! Till slut sitter jag hos föräldrarna och tjuvåker på grannarnas bredband. Vi har förundrat sett hur Fuglesang kom tillbaka till jorden. När han väl hade landat, så insåg vi alla att vi har varit spända och nervösa över hur det ska gå. Vi har fascinerats och förundrats i två veckor och det skulle ha varit hemskt om allt avslutats med en eldboll på natthimmlen. Men ner kom han ändå och han verkade inte behöva vända tillbaka för att han glömt något. Rymdkontrollen i Houston hade nog inte varit lika tillmötesgående som SJ om han hade glömt sina kläder?

Det är enormt roligt att se hur Sverige för en gångs skull har fått en hjälte som inte kommer från en dokusåpa. Det skulle vara väldigt roligt om det kunde få några att vända blicken från överfulla mediautbildningar och spana lite åt bortglömd naturvetenskap. Det är inspirerande att se hur långt envishet och strävan kan ta en, även om det tar 15 år!

Välkommen hem!

Mellan raderna...

En gång skrev jag, lite smått berusad:

              Ibland
        när livet skriver skrivmaskin
              så händer det
        att det hoppar över en rad.


Just det tänker jag också göra - högst medvetet. Däremellan ska jag ventilera hjärtat.